Då stannade tiden. En ny tidsera hade infunnit sig och liksom smög sig på oss.
Tider räknas från Jesu födelse (0), Gustav Wasas kröning (1523), Christofer Polhems födelse (1561), Dexter Gordons (1923) och Plastic Padding (1956).
Och en lördagskväll i Falun.
Det var på Scandic Hotel i Falun. Sedan dess är inget sig likt. Vad maten beträffar alltså. En vis man lyder råd. Goda råd är dyra råd (speciellt kommunalråd). Envisa rykten gjorde gällande att maten på ovan nämnda hotell gjorde att en grillad korv på närmaste korvkiosk utgjorde en kulinarisk upplevelse. Tyvärr visade det sig att den närmaste korvkiosken var stängd.
Kinkigheten hos mina två svägerskor, en svåger, en son och favorithustru tilltog och jag var nu av nöden tvingad att ordna en i mitt tycke riskabel måltid i hotellets restaurang. Tysta och något osäkra smögo vi oss längs väggen till ett till synes lugnt hörn av lokalen. Lite förläget lyssnar vi till personalens lätt förföriska tungomål. Själv har jag lätt att tolka tosigt tungomål ity att jag själv är en reservmas. Våldsamt trevlig personal visar varsamt vacker meny.
Det är nu det börjar hända…
Hungerhallusitionerad svåger beställer dubbel pastarätt och ett stort glas mjölk! Det är sant. Misstron i personalens ögon över denna bisarra beställning gjorde dem något osäkra på detta ressällskap. Vi andra beställde kötträtter. Utom hustrun, som länge och väl begrundade innehållet i menyn. Till slut beställde hon bakad potatis med någon sorts röra. Chic servitris ilar snabbt in i kök. Nu börjar väntans tid. Trodde vi. Snabbt som ögat kommer vår mat till bords. Flitigt flinka fingrar serverar finessrikt upplagd mat. Sorlet i våra munnar tystnar, ty det var nu det våghalsiga skulle börja.
Någon minut efter oss andra fick hustrun sin bakade potatis. Nyfiket tittar vi andra på hennes tallrik, spänd på hennes reaktion. Detta med tanke på hennes tvekan vid beställningen.
Fem par ögon stirrar intensivt på hustrun och hennes tallrik. Första ”spadtaget” med skeden i pluggen, vägen till munnen studeras mycket noggrant. Nu landar tuggan i munnen.
Då händer det.
Hon liksom rister till. Ögonen fladdrar lite osammanhängande. Hon suger luft. Såsom varande hennes ”bodygard” studsar jag till och tänker på kocken som nu skall ha sig en smäll. MEN…………hon säger bara ”Herre Gud va’ gott”. Det här var det godaste jag har ätit. Saligt leende äter hon tyst sin bakade potatis. Hon säger inget. Ler bara rart. Normalt äter hon lika mycket som en gråsparv, men nu klagar hon på att om hon bara orkade så skulle hon ta en portion till.
När jag skulle fråga den chica servitrisen vad min hustru hade ätit så blev min röst, utan att mena det, lite högljudd barytonlik. Förskräckt tittade hon på mig, liksom de övriga vid bordet, men vi lugnade alla henne och min hustru förtalte att detta var det godaste hon någonsin ätit.
MEN VAD HON FÅTT ?? Jo det var bakad potatis med renskavsröra.
Det enda tragiska med denna middag är att inget som hon nu äter kan komma upp till denna kulinariska nivå igen. Utom kanske i Falun.
Jag vill med detta brev berömma Scandic i Falun. Rena fina rum, en helt underbart tjänstvillig och vänlig personal. Ge dessutom de i köket och serveringspersonalen en extra blomma. Ryktet, det illasinnade, har jag och mitt ressällskap ihärdigt dementerat för de resvana vi känner.
Ni kan vara stolta över hotellet i Falun. Tyvärr kommer detta brev lite sent men minnet är ännu starkt och därför måste jag få delge våra intryck trots att det har gått lite tid. Var snäll och meddela personalen i Falun våra intryck.
Med djup patriotisk vördnad nedtecknat av
/Krokrot
